Historik

Föreningen bildas

Det är rimligt att anta att den omtyckte teckningsläraren på Klippans Samrealskola Tord Örtenholm varit involverad på ett eller annat sätt i Kullens hembygdsförenings sommarutställningar. Från 1941 och några år framåt anordnade hembygdsföreningen ”Kullakonst” i yrkesskolans lokaler i Höganäs – Örtenholms födelsestad. Hur det kom sig att en tavelutställning med samma namn anordnades i aulan på Klippans Samrealskola sensommaren 1944 är oklart, men nog vill man tro att teckningsläraren hade ett finger med i spelet?
Säkert är dock att nämnde Örtenholm samlade ett 30-tal intresserade personer till ett möte i oktober det året. Uppgiften var tydlig: att starta en konstförening i Klippan.
Det är lätt att föreställa sig hur de samlade personerna diskuterade konstintresset i byn, hur man skulle ta sig an framtida uppdrag såsom utställningar, medlemshantering och lokalfrågor. Hur som helst klubbades Tord Örtenholms förslag igenom och beslut togs på att Klippans konstförening skulle bildas.
En tillfällig styrelse – som genast fick i uppdrag att arbeta fram förslag till stadgar – bestod av Alfhild Rickard – fru till provinsialläkare Alfred Rickard på Allégatan, herr Stig Fredin, advokat Henry Sjögren, Elmer Swebe – som tillsammans med sin bror drev Klippans färgfabrik, redaktören för Norra Skåne Sven Jönsson och såklart teckningsläraren Tord Örtenholm.

Redan i december 1944 hölls första riktiga sammanträdet. ”Sedan åtskilliga förslag om årsavgiftens storlek diskuterats, bestämdes denna till 3 kr för ogift medlem och 2 kr och 50 öre för gift medlem, därest även andra maken vore medlem i föreningen”, står det att läsa i protokollet.
På detta möte fastslogs stadgarna och en styrelse bildades i enlighet med dessa. Till ordförande valdes Stig Fredin med Örtenholm som vice, advokat Henry Sjögren blev sekreterare och Gösta Wahlgren vice sekreterare. Sven Löfdahl från Kvidinge tog sig an kassörsrollen och fröknarna Brita Lindbladh och Charlotte Jönsson blev ledamöter. Guldsmeden Hilding Ahlberg och disponenten på Läderfabriken Allan Holm valdes in som suppleanter. Som revisorer valdes Ragnar Norrlin och Otto Kronvall med tandläkare Knut Emgård som revisorssuppleant.

Vad var det som drev Tord Örtenholm att vilja starta en konstförening i Klippan? I slutet av 1944 kunde man kanske känna en aning om fred, en förhoppning om att det danska broderlandet åter skulle bli fritt och att ransoneringarna av livsmedel skulle upphöra.
I den handskrivna protokollboken finns följande mötesanteckning från sammanträdet i december 1944:
”Herr Örtenholm uttalade sin glädje över att en konstförening genom beslutet i dag kommit till stånd, och framförde en förhoppning om att densamma skulle bliva till glädje för Klippan och dess invånare.”

Utställningarna

Lite vet vi om den utställning med namn ”Kullakonst” som anordnades i Klippans Samrealskolas aula sensommaren 1944 – mer än den på ett sätt var startskottet till bildandet av Klippans konstförening.
Redan på första officiella styrelsemötet beslutades att högst fem utställningar per år skulle arrangeras av föreningen. Den första planerades redan till februari kommande år och ordförande Stig Fredin och sekreterare advokat Henry Sjögren fick i uppdrag att förhandla med rektor Gustafsson om att få disponera aulan på Samrealskolan.
I protokollboken är det prydligt nedpräntat anteckningar om att rektor Gustafsson ställde sig positiv till förslaget men med ett förbehåll; att datumet för den planerade utställningen flyttades fram en vecka, ”då skolans lokaler ej vore uppvärmda under fastlagslovet.”

Föreningen satte in en annons i Klippans tidning, där ”en var i Klippan eller dess omnejd boende” skulle erbjudas ställa ut en tavla i samlingsutställningen ”Min vackraste tavla”.
Utställningen lockade många besökare, trots att den endast var öppen vid fyra tillfällen under en vecka i februari. Föreningens medlemar gick in gratis medan andra fick betala 1 kr, och då ingick programbladet. Redan i foajén till aulan delades röstlappar ut, så att besökarna kunde rösta på vilken tavla de tyckte var vackrast.
När arrangemanget summerades, kunde man konstatera att 75 personer valt att lösa medlemsavgift till föreningen och att 178 röstsedlar lämnats in. På 22 av dessa röstsedlar stod samma konstnärsnamn: Endis Bergström med sitt alster ”Gata i Laholm” och hon utsågs därmed till vinnare.

Endis Bergström var vid tiden 80 år gammal och väl känd i konstnärskretsar. Hon studerade konst vid Tekniska skolan i Lund och senare vid danska konstakademien för att fortsätta till Paris som så många andra, för studier vid Académie Colarossi. Hennes konst består av stilleben, interiörbilder och landskap. Endis Bergström är representerad vid både Malmö museum och på Nationalmuseum.

Röstsedlarna under utställningen ”Min vackraste tavla” agerade även som lotter! Den första lappen som drogs, gav röstlämnaren ett års gratis medlemskap i Klippans konstförening.
Redan i maj var det dags för föreningens andra utställning. Katalogen som beskrev de utställda verken beställdes i 300 exemplar, vilket visar på en viss positiv förväntan på besökarantalet. Styrelsemedlemarna hade fått i uppdrag att ordna var sin annons i katalogen – för att hålla tryckkostnaden nere. Katalogen kunde därför säljas under utställningen till ett pris av 50 öre.
Denna gång sattes ingen annons in i tidningen, utan styrelsen kontaktade utvalda konstnärer personligen. Sigvard Börtz, Tor Fredin, Gottfrid Olsson, Folke Sinclair, Bertil Landelius, Albert Abbe, Ester Sahlin och Per Siegård var några av konstnärerna som tillfrågades.

En anteckning i protokollboken vittnar om att den numera så välbekanta och omtyckta utlottningen av konstverk tog sin start i och med denna utställningen: ”beslöts att till utlottningstavla inköpa ”Tjärnen” av Gottfrid Olsson.”

Det är inte utan man slås av hur lika föreningens arbete var då och nu – 80 år senare. Konstnärskontakter, utställningar, programblad och utlottningar. Och inte var man geografiskt långt borta heller: Samrealskolans aula ligger ju bara 100 meter från konsthallen.

Filmvisningen

Redan i starten av föreningens verksamhet blandades konstutställningar med andra arrangemang. Ett förslag om att bjuda in Klippanborna till en filmvisning ledde till att ett arbetsutskott bildades för att undersöka möjligheterna.
Disponenten på Läderfabriken; Allan Holm, utsågs till arbetsutskottets ordförande och kanske var det han som tog kontakt med den danske filmaren Preben Frank, känd för sina dokumentärer om vårt kära grannland. Trots sin unga ålder hade han hunnit producera en hel rad filmer . Preben Franks film ”Fra Danmarks oldtid” gav en 38 minuter lång inblick i hur livet kunde sett ut från stenåldern fram till vikingatiden.

Över 200 filmsugna personer kom till församlingssalen i Kyrksalshuset och möttes av delar av konstföreningens styrelse, filmmakaren själv samt docent Carl Axel Althin. Althin inledde filmkvällen med ett föredrag om de tidsepoker som filmen avhandlar och han visste exakt vad han pratade om. Han var nämligen filosofie doktor och docent i nordisk fornkunskap och arbetade på Lunds universitets historiska museum och senare som tillförordnad professor i förhistoria och medeltidsarkeologi vid universitetet. Han hade en skirptikon för att projicera bilder som en kuliss till det medryckande föredraget.
Filmen rullade så igång med Preben Frank vid spakarna. I föreningens protokollbok från tiden står det snyggt präntat: ”filmen var utmärkt vacker och instruktiv.”

Efter filmförevisningen samlades en del av arbetsutskottet hemma hos Allan Holm i disponentvillan för Läderfabriken – det vi idag känner som Norrehus. Carl Axel Althin och Preben Frank var kvällens hedersgäster.
Allan Holms fru, Britta, serverade sina gäster en god middag, ransoneringstider till trots. Vi kan nog gissa på att menyn var klassisk med en sillsmörgås till förrätt, köttgryta med potatis till varmrätt och glass eller inlagd frukt som dessert.

Mellan protokollbokens skrivna rader kan vi föreställa oss den trevliga stämningen i den vackra disponentvillan, den varma atmosfären som fick det att imma på fönsterrutorna och att vissa händelser den kvällen lämnats oskrivna:
”Det blev en munter kväll för oss alla och vi blevo förplägade med värdinnans goda mat och värdens roliga historier, ej hans goda dryckjom att förglömma. Vi försökte lära oss att förstå danskan och Preben Frank invigdes i det svenska sällskapslivets labyrinter. Ja, det var en dejlig aften!”

Boken om gamla Klippan och sena samkväm

Under planeringen av en fotografiutställning om hur Klippan såg ut på 1800-talet, kläcktes idén om att ge ut en bok med namnet ”Gamla Klippan”. Ambitiöst av en förening som bara varit verksam ett par år!
Fotografiutställningen skulle huseras in på Åsbo Härads Sparbank där föreningen fått en lokal att fritt disponera. Ett hundratal fotografier hade samlats in från medlemmar och andra bybor och intresset kring utställningen – och boken – var därmed redan väl förankrat.

I protokollboken står det att läsa att boken skulle ges ut i en häftad upplaga av 800 ex, samt att 200 ex skulle bindas i helt skinnband. Priset för häftet skulle inte överskrida 5 kr och 20 kr för den inbundna boken. 20 kr då motsvarar nästan 500 kr i dagens pengavärde!
Det står dessvärre ingenting om vad föreningen betalade för tryckningen av häftet, mer än att offerten från Ljungbergs boktryckeri godkändes samt att skinnbanden skulle bindas hos AB R.S. Tullberg.

Boken ”Gamla Klippan” innehåller texter av 14 olika författare och spänner därmed över många olika ämnen. Docent Carl-Axel Althin inleder med att inlevelsefullt berätta om Klippanbygden under forntiden med nedslag både i Gråmanstorp, Bonarp och Bjersgård. Fortsättningsvis kan man läsa trivsamma och intressanta texter om hur det var att gå i skolan i Klippan vid förra sekelskiftet, om Logen I.O.G.T Hoppet, några glimtar från arbetarrörelsens första tid, om Klippans Bryggeri samt vilka butiker och verksamheter som var igång vid denna tid.

Att Klippan var redo för en konstförening 1944 råder inget tvivel om. Utställningarna och andra arrangemang i föreningens regi var välbesökta och medlemsantalet ständigt växande. I december året efter bildandet, kallade Klippans konstförening till årsmöte på Gästis. Ett hundratal medlemmar kom. Mötet avslutades – precis som nu för tiden – med ett medlemslotteri där 14 olika konstverk lottades ut.
Efter mötet avnjöt 85 medlemmar en gemensam supé, som övergick – enligt protokollboken – till ett samkväm som varade till halv två på natten. ”Stämningen var mycket god och glädjen stod högt i tak. En liten trevlig sketch framfördes under publikens jubel av fruarna Swebe och Wahlgren. Den succé som föreningens första tillställning gjorde, bådar gott för kommande fester. Det torde icke bli ont om deltagare, snarare tvärtom.”